studiedag

bra det gick igår. super, faktiskt. började må lite halvilla efter fikat och när det väl blev lunch tog jag en titt på den sorgliga lilla fisken och fick springa in på toa. nej, jag kräkades inte, men hade en mysig stund med svettningar, hyperventilering, ett hjärta i tredubbel fart och gråtattack. det gjorde mig lite freaked out faktiskt, varför lyder inte kroppen??

så jag åkte hem. hem till ångest för att jag åkt hem. jag hatar att vara sjuk från jobbet, det känns som om jag skolkar. vilket ju inte hade varit hela världen heller. alla skolkar väl från jobbet sådär lite till mans? eller? men jag får dåligt samvete. jag tror det här är något jag måste jobba på... kan ju inte vara friskt.

så idag har vi studiedag. sikken tur. mår fortfarande lite halvkass, är rätt yr. men ska snart sätta mig och rätta lite, som en duktig skolfröken.

Ms Grumpy

idag är en sån typisk dag då jag gillar mina kollegor. de är roliga, vi skrattar rätt mycket. och när en lite äldre kollega försöker övertala mig om att vända på steken, flytta till Småstad och istället frottera mig i Malmö några kvällar i veckan, ja då blir jag glad. inte för att jag vill flytta, men för att någon bryr sig.

sen kommer vi till momentet när jag har två timmar håla och ska sätta mig och planera lite lektioner. låter som ett ganska bra upplägg - ta med lite kaffe ner till arbetsrummet, där är det varmt och skönt och ute regnar det lite sådär mysigt. MEN. hela jag skriker av frustration. jag vill inte! jag har inga idéer! jag kan inte! jag är världens sämsta lärare ju!!

får ni det så ibland? när hindret framför er egentligen inte är så stort, men nog för att ni ska vilja bara lägga er ner på golvet och skrika och sparka med benen och låtsas att ni är 3 år gamla? det är vad jag vill göra just nu. och då har jag ändå "studiedag" imorgon. va fan gnäller jag för??

skoltrött

ja, jag är skoltrött. jag tycker inte att mitt jobb är så himla kul just nu. jag gillar arbetsplatsen. och människorna. men lektionerna... nä, det är ganska trist. då kan man ju tycka att jag skulle kunna bestämma själv så att det blir lite roligare, men det är svårt! då krävs det ju helt plötsligt mycket mer planering och det är ju bara mer jobb och det vill jag ju inte ha heller... suck.

så... vad ska jag göra med mitt liv? jag har sagt att det här är året jag måste bestämma mig på. antingen kan jag byta jobb närmare stan. men det betyder att jag måste börja på en ny arbetsplats, med allt det innebär. eller så kan jag skaffa en övernattningslägenhet och veckopendla lite. är det värt det? risk för att sitta fast i liten håla relativt ensam utfärdas.

eller så gör jag något helt annat. frågan är bara vad? jisses, jag känner mig somen velig 18-åring...

aja baja

har chattat lite med en elev. det är nog inte så bra idé. fast han är himla rolig och förhoppningsvis tar han det på rätt sätt. eller också tar han det på fel sätt och då ligger jag riiiisigt till.

oh the drama.

den såg jag faktiskt inte kommande...

You are Carrie. You know what you want out of a relationship and you're not afraid to keep moving until you get it. Wit and charm are your biggest turn-ons, and you like guys who appreciate you for your mind as much as your body. You have fun playing the dating game, but secretly you just can't wait to find the guy who sweeps you off your feet and carries you into the sunset.

jag trodde alltid att jag skulle vara Miranda, av någon anledning. fast jag brukar få höra att jag är Charlotte. undrar varför...?

partygirl

lördagskvällen tillbringas i soffan. jag är egentligen inte så ledsen för det. skulle hemskt gärna vilja bli av med mitt halsonda, och då tror jag att bästa medicinen heter: Soffan.

men det som stör mig är att det känns som att jag borde känna mig Ensam. som att om man inte har något att göra på en lördag så borde man känna sig "misslyckad". fast jag hade faktiskt nåt att göra, men jag orkade bara inte. och igår var det både after work med H och filmkväll med R, så det känns inte så farligt, jag hänger gärna med mig själv ikväll. fast jag hade ju hellre gått på fest med zany. förstås.



förresten, det blev en oväntad sleepover igår. kan ha berott på att jag slocknade rätt snart och han kollade klart på två filmer... och sen kunde jag ju inte med att skicka hem stackarn. också oväntat att han totalt respekterar min önskan att inte "göra nåt". inte en endaste pöss blev det. och det kändes riktigt bra. är det konstigt?

seriöst

tänk om det är halsfluss? det går bara inte. jag dör.

dessutom har en av mina ungar gått och blivit misstänkt för stöld ur en massa skåp. så imorgon kommer farbror polisen. halleluja. hon blånekar förstås, men det finns vittnen. och jag tycker jag har problem. jisses. när jag gick i ettan var mitt största problem att inte rodna när Han gick förbi. hade någon anklagat mig för stöld hade jag lipat. i ungefär tre år.

dagens mobila

inte ens denna underbara syn kunde göra mig på bätte humör i morse:

***

är det ett Å? kan man ens ha Å:n i regskylten? och vad betyder det??

mög

vaknar med värsta ont i halsen. fan. dessutom långt innan klockan ringer, vilket alltid suger. värsta dåliga humöret, värsta ångesten för jobbet. ser en pensionär på väg till jobbet, gubben som ska ut och hämta tidningen. jag vill vara honom. fatta vad gött när han går in sen från regnrusket, tar en kopp kaffe, läser tidningen och äter en god frukost. jävla gubbe.

egentligen ganska lugn dag, bara två lektioner. den ena redan avklarad. den andra är en av veckans två hat-timmar (klämde in ett bindestreck där så ni inte tror att det är någon slags hatt-timme jag sysslar med här. om det ändå vore så väl). 31 ligister som aldrig håller käften.

but guess what? I feel a tantrum coming on!!!

vänskap över gränserna

kollega B fortsätter att fascinera. eller, fascinera är inget bra ord. jag kan inte komma på nåt bra ord. han är bra. jag gillar honom. vi har väldigt roligt. det tycker vissa i den här lilla lilla staden är konstigt. för han skulle ju kunna vara min pappa. jag dör. jag har ett precis lika bra förhållande till min pappa, och ingen tycker ju det är konstigt...? Vi snackar mycket, vi skrattar mycket, vi skvallrar litegrann och vi ger uppmuntrande ord. varför inte, liksom? jag önskar jag hade fler kolleger som han!

häromdan gav han mig en flarra sparkling rosé. det fick inviga min nya soffa (som fö kan vara den finaste soffan någonsin). för att jag gillar dig, bla för att du är så omtänksam mot alla... naaaw.

fast det finns de som tror han är gubbsjuk. det väljer jag att inte tro på. det är väl snarare jag som är gubbsjuk i så fall...?