lovlig

när jag tänker efter är det rätt skönt att ha lov. klockan är strax efter 12, jag har precis duschat och sitter med lite kaffe och surfar och kollar på MacGyver. så det kan bli. har ingen lust att göra något konstruktivt alls idag. men kommer förhoppningsvis åtminstone handla och städa upp lite. kanske även rätta en gnutta.

Mr R är fortf MIA. så jävla konstigt så jag vill knappt ens prata om det. han svarar inte när jag ringer. vad är det för fel på folk? och i synnerhet killar? jag vet ju att det finns utomordentliga exemplar av dem också, jag har träffat massor, så det kanske är jag som gör nåt fel?

inget closure den här gången heller alltså. frustration gånger hundra. kanske borde hångla upp den där eleven iaf.... jisses.

silly me

ni vet de där toaletterna där man bara går in genom dörren, osså Poff! - lyset tänds? som ett litet mirakel. fast med rörelsesensor då. såna har vi på personaltoaletterna på jobbet. skitbra (speciellt om man som jag vill ta på så lite som möjligt därinne).

men ibland går jag på en annan toalett som egentligen är till för eleverna (ja, om vi ska vara petiga så är den till för handikappade elever, men va fan). för let's face it, om man måste gå så måste man gå. och då måste (läs: orkar) man inte gå genom halva skolan för att komma till "rätt" toalett.

mitt dilemma ligger i att jag är för dum för att komma ihåg vilken toalett jag har gått in på. det har ju till följd att jag väldigt ofta går in på handikappadeelevtoaletten, stänger dörren och väntar på att ljuset ska tändas. vilket det såklart inte gör. så då måste jag treva med handen längs väggen i mörkret för att hitta knappen.... ja, ni förstår ju själva. för det vete gudarna vad alla skabbiga elever gör därinne.

jag måste bli smartare. eller mindre lat.
troligt.

blä

nä, det har inte blivit bättre med Mr R, men jag orkar fan inte bry mig. vill han inte, så vill han inte. men det retar mig som fan att han inte bara kan säga det. och det retar mig ännu mer som fan att jag är störtsäker på att han sitter hos sig och tycker att det är jag som ska ringa. fan heller.

jag är inte kär. det är väl tämligen uppenbart vid det här laget. men hur länge ska jag vänta innan jag ringer för att ta "snacket"? för jag tänker sannerligen inte låta honom rinna ut i sanden igen. vill han inte fortsätta träffa mig så kan han väl åtminstone ha tillräckligt med ballar för att säga det. eller...?

nämnde jag att det är meningen att vi ska vara "nykära"...?

hej, jag är tolv...

... så därför tänker jag fortsätta älta så som det passar en tolvåring.

om jag försöker återge dagens begivenheter, kan då någon vara snäll och tala om för mig om det råkar vara så att jag är:
A) en lipsill som borde sluta vara egocentrisk,
B) dum i huvet
eller
C) in the right, så att säga, och borde rentav tänka MER på mig själv...?

samtalet med Mr R igår kväll avslutades med att jag föreslog en after work efter min klippning, och han svarade att han skulle ringa mig halv sex så kanske vi kunde afterworka lite. kvart i sex ringer han mycket riktigt och frågar vad jag gör. då har jag precis kommit hem (duh). jag frågar vad han gör. han sitter på Lilla Torg med H och hans tjej. Kommer du eller? jag frågar om de har ätit, och det har de. jag är såklart skithungrig för jag trodde ju att vi skulle käka efter min klippning. så jag säger att jag ringer när jag har ätit.

nästa samtal. jag frågar om de ska sitta kvar. det vet de inte, de "planerar" ju liksom aldrig, det är tydligen inte coolt. jag säger att jag inte är så sugen, men han får gärna komma hit sen om han vill. då har de helt plötsligt planer att "gå ut", eller iaf vidare til möllan. men han kan ju ringa sen om det blir aktuellt att han kommer förbi...



nå, vad blir det - A, B eller C??

ja, jag är jävligt irriterad

så det blir mer Mr R idag. på en gång. jajjemännen.

min dag var rätt kass idag. antagligen på grund av att det verkligen är den tiden i månaden, så Mr R hade ju såklart rätt. men alla vet väl att den frågan är Big No-No?

anyway. han ringer. jag är på dåligt humör. men jag vill ändå försöka förklara att jag tycker det är tråkigt att han inte tar i mig, inte verkar vilja kyssa mig osv. han säger att det är ju för att jag inte visar att jag vill det. mitt fel, alltså. fine.

sen ska han muntra upp mig. så han skickar ett roligt avsnitt av en serie som jag "garanterat kommer skratta åt"...

serien han skickar är South Park. avsnittet ifråga handlar om ... bajs.

jag börjar fan gråta. killen som har känt mig i nio år har ingen aning om vad jag skrattar åt. han utgår enbart från sig själv, vad han skrattar åt. att ta reda på vad jag gillar har aldrig slagit honom in.

han säger att han är kär i mig, men jag känner det inte. hur ska jag bli kär i honom då?

Mr R gör debut

tänkte det var dags för Mr R att göra entré. fast jag är inte säker på att jag väjer rätt dag, iaf inte för att ge en positiv och rättvis bild. men jag tänker göra det ändå.

kort resumé:

Mr R och jag har känt varandra i ca nio år. vi pluggade ihop när vi var unga och naiva och vi inledde vår "romantiska" bana med att för hans del vara otrogen och för min del vara "den andra". vi har aldrig varit ihop, men det har varit lite "off & on" de senaste åren. men så nu, har vi börjat träffas på riktigt. det går sådär. jag bad i början om att vi skulle ta det lugnt, vilket han respekterade. fine. men nu har han dragit det till att det är jag som måste initiera ALLT. om jag vill hålla handen, kyssas eller att han ens ska ta på mig, så måste jag be om det. charmigt. speciellt som jag bara skriker (inom mig) efter att han ska visa några som helst tecken på känslor.

men istället får jag: varför är du sur? är det den tiden i månaden redan?

mobilblottare

jag är inte så haj på det där med headset till mobilen. det ser ju faktiskt rätt schizo ut när man går på stan och pratar med sig själv. men men, jag är inte den som är den. idag fick en vän följa med in på ica maxi. och jag hade redan snackat en stund i bilen, så jag var inne i schizo-pratandet. går där i godan ro och pratar lite samtidigt som jag försöker roffa åt mig lite grönsaker.

det är då det blir bisarrt. fråga mig inte vad vi pratar om, men vid ett tillfälle skrattar jag lite rått och säger "... ja det gillar du va?!" till mitt telefonsällskap. damen framför mig som håller på att ta purjolök tittar alldeles förfärat på mig. sen på purjolöken. sen på mig igen. jag tittar på henne. jag förstår inte varför hon stirrar. hon förstår inte varför jag kommenterar hennes smak för purjolök. när det klarnar börjar jag skratta och förklara. hon blir väldans röd i fejjan och springer därifrån illa kvickt. sen springer vi på varandra cirka 76 gånger till under inhandlingen. såklart. stackars damen.