yes Sir, we have no bananas

märkligt hur berusad man kan bli på två öl och tapas efter jobbet... men trevligt var det.

men nu är jag nervös minsann.

skärp dig nu för fan!!

vet ni hur många gånger jag säger det till mig själv på en dag? jag har såklart inte räknat, men det känns som hundra. inte gråta mer på jobbet nu. tryck in det i bröstet och släpp ut hemma i ensamheten. jag har så många känslor som bara väller omkring (?) därinne och tio miljoner tankar som surrar runt i huvet. om precis allt. inte bara jobbet. mycket C. frankrike. osså tillbaka till jobbet. osså hundra miljoner saker till som bara måste göras just precis nu...

men jag kan inte koncentrera mig!!!

usch...

... vad personlig jag är.

Ha.

igår fick jag sparken.

jo, det är sant. förutom att jag "bara" blivit varslad. och det är en så fantastiskt märklig känsla så jag har aldrig känt på maken.

för det är så mycket som talar för att jag borde vara lättad. jag kände det ju på mig. jag har ju redan nästan i princip bestämt mig för att sluta ändå. jag orkar ju inte pendla mer.

men ändå. det känns helt enkelt FÖR JÄVLIGT. som att jag kastas bort. tanken att jag kanske inte kan få ett nytt jobb hur lätt som helst har inte ens slagit mig. förrän nu. med dunder och brak. fast mest känner jag mig misslyckad. fast jag inte borde.

och det är jättelätt att koncentrera sig på lektionerna. verkligen. film, anyone...?