- En Dagens, tack. Eller, hela flaskan, tack!

Dagens Utbrott:

JAG kunde inte bry mig mindre ifall ni jobbar på lektionerna eller inte. JAG har redan fått godkänt i Engelska A. det stör inte MIG om ni inte kan hålla käften och bara snackar (skriker) om andra saker. det är ju NI som ska klara av den här kursen och då måste man faktiskt jobba lite också. men det kanske var dumt av mig att tro att ni vid 16 års ålder skulle klara av att jobba lite enskilt med den svåra uppgiften att svara på åtta frågor till en text.

fortsätt ni precis som ni brukar, så ses vi till provet. jag hoppas er strategi fungerar, för jag tänker inte säga till er något mer.
jag är inte er jävla morsa.

ta mig till havet. eller vart fan som helst.

ibland känns det som att jag inte ska överleva en hel måndag. satan i gatan vad slut jag är nu. fem lektioner kanske inte låter som särskilt mycket i ett oinvigt öra, men tänk dig att du ska göra fem stycken entimmes- och enmansshower på en dag. men tänk också på att publiken inte är vilken som helst. det är inte direkt vuxna människor som betalt pengar för att de så gärna vill se just din show, oh no, här är publiken ett gäng tonåringar som går i skolan enbart för att få slippa undan så mycket som möjligt av den. förvänta dig inga applåder.

om man ställer frågan Varför går du på gymnasiet? till valfri elev kan jag rapa upp de tama svar du får på en hand:

1. Alla andra gör det. (84%)
2. Jag är tvungen. (9%)
3. Hade inget bättre för mig. (6%)
4. Jag vill skaffa mig en bra utbildning för att kunna få ett bra jobb i framtiden. (1%)

Jamen då så. Career change, it is.

goda dagar

det blev en rätt skön söndag ändå. slappt och fint. först ut till familjen med middag, barnskrik och hinderbana i skogen. sen lite mys med film på kvällen. fast söndagsångesten låg på lut ändå såklart. trots att jag vart nykter och duktig hela helgen. (läs: zany har vita veckor och då är det ju bara att hänga på av bara farten. SÅ kul är det ju faktiskt inte att supa ensam)

måndagen var faktiskt också helt ok, till & med Jobbiga Klassen var rätt ok. det räcker tydligen med att man andas nåt om prov så lyssnar de helt plötsligt. jag sär.

nu är det dags för promenad med syster. sånt som är skönt i den här stan.

vad som är mindre skönt är att jag tydligen bor med Cujo. bäst att sjappa. hoppas hon blir lite gladare av att komma hem...

over and out.

and that, my friends, is what they call closure.







stick a fork in me. I'm done.

annorlunda

jag tänkte faktiskt att det skulle bli annorlunda. i min naiva fantasi trodde jag att jag skulle hitta en ny fin lägenhet att flytta in i, fixa lite nytt och göra fint, jag skulle ha mer energi när jag slipper pendla och jag skulle träffa nya, roliga människor.

nu blev det ju inte riktigt så. tack gode gud att jag har fina zany att bo hos, annars vet jag inte vad jag hade gjort. men jag har ingen lägenhet, jag bor fortf i en resväska efter sex veckor, jag är typ sjuk hela tiden så jag kan inte träna, och jobbet är jävligt trist.

är det en höstdepression? är jag bara barnslig? det är ju bra också såklart, jag får hänga med zany, med syster & co, jag får gå ut lite mer och frottera mig. men det känns bara så.... håglöst.

hela tiden ser jag saker som får mig att sakna. en gammal post-it från underbara B, ett reportage på tv från skåne, ett kvitto från carib kreol, en sliten blå peugeot...

ingen idé att vältra sig i det som varit, dock. blir ju inte bättre för det. vissa saker wasn't supposed to be, I guess.

Hilfe, bitte

ibland blir jag så trött. kärringen jag delar arbetsrum med, vi kan kalla henne för Birgitta (lättast eftersom det är hennes namn), är fan inte riktigt klok. Käften går i ett, det finns liksom inget stopp. hon kan även vara stark kandidat till Den Stökigaste Jag Vet. och det vill inte säga lite, när det kommer från mig. men inte nog med att hennes egen del av arbetsrummet är igenproppat, nu tar hon sig friheter med MITT utrymme. hon som är hemma och föder barn (eller ja, snart iaf) har äntligen röjt bort sina pärmar och papper och böcker så att jag ska få plats med mitt, men jag hann fan inte ens blinka innan kärringen ställde dit SINA pärmar och böcker och fan vet allt. och det är inte så att det skulle kunna råda tveksamheter om vilka hyllor som hör till vem - o nej, det är tvärtom plågsamt tydligt att hon såg sin chans att belägra Den Nya Tjejens hyllor.

seriöst. får man vara hur ohyfsad som helst? och vad fan är det tänkt att jag ska göra nu? jag är ju Den Nya Tjejen. det finns vissa sociala regler man inte får bryta, och en av dem är ju faktiskt att man inte muckar gräl med sina nya kollegor och kräver saker det första man gör. å andra sidan är jag faktiskt inte en sån som man bara traskar över. å ena sidan (igen) så är det ju fruktansvärt jobbigt att bli ovän med den man delar världens minsta arbetsrum med.

so... what's a girl to do???

nytt?

nu har bloggen gått och blivit aningen mer publik. kanske kommer det leda till att jag bloggar mer, jag vet inte. men lucy tycker inte det är så kul att leva i skuggan längre. dessutom är det ju Förändringens Tid. har jag hört.

en del har blivit modifierat. en del får stå kvar. lite får jag ju stå för liksom. men inte allt, hur skulle det se ut?


.
.
.
.
.
.
.
.


för övrigt skulle jag gärna vilja riva av mig öronen, salta litegrann och utan att ens höja ett ögonbryn äta upp dem i ett nafs ... efter bara 13 minuter av dagens Idol.