and a merry christmas to you!

så var det alltså jul igen. den brukar ju komma vid den här tiden på året...

idag har zany och jag haft mysig julmorgon med paket och gran och lyxig frukost. paketen är inslagna och väntar på att otåliga barn ska slita upp dem.

jag tror det kommer bli en bra julafton. let's get this show on the road...

the woman in the attic

ikväll är lucy inhyst på vinden. hon är van vid skämselrummet, men festar alltså idag till det med vinden. det är systers vind och lucy trivs ganska bra här. det är tyst och mörkt och har Världens Skönaste Säng. lucy har många gånger funderat på om hon ska sno sängen, men har till dags datum ännu inte kommit på ett sätt att smuggla en säng nerför tre knarriga trappor. precis som om knarret är det stora probemet...

det är alltså barnvaktsdags igen. och min kära syster har antagligen dåligt samvete över att jag måste slitas upp i ottan första dagen på jullovet, men jag gör det ju faktiskt frivilligt. jag hade absolut inte gjort det för vem som helst, men för just de här tre killarna skulle jag nog göra vad som helst. för när man sen sitter där och en sömnig sexåring kryper intill och stoppar två iskalla fötter under filten och en ännu sömnigare tvååring kryper upp i knät med napp och filt och nioåringen förklarar att det är så bra när lucy är barnvakt för då får han mer tid med teknologi än vad mor & far tillåter ... ja, då är det ju så värt det.

men innan klockan slår sju och lucy ska gå upp och leka barnflicka, ska hon bädda ner sig i sköna sängen och njuta av mörkret och tystheten och första delen av Krigets Vindar-boxen...

lucy likes jullov.

udda

en gång i en inte alltför avlägsen baktid fick jag frågan av en kollega om jag ville vara med i skolans så kallade trivselkommitté. först var jag väldigt tveksam, jag vet ju inte hur länge jag kommer vara kvar på skolan och jag känner ju inte så många än.

sedan får jag frågan igen och eftersom jag i ögonblicket kände mig aningen svag (läs: salongsberusad) och det verkade som om ingen annan ville och att jag skulle göra dem en tjänst ... så sa jag ok.

inte mer med det, förrän det idag, vid julbordet, ska utses två nya medlemmar till nämnda trivselkommitté. förste man till rakning får ett rungande bifall. andre man till rakning önskade att hon var på väg till rakning.

för det första hade chefen inte en aning om att jag var på tapeten. det verkade ingen annan heller ha, utom en handfull härliga kollegor som ivrigt pekade åt mitt håll. chefen blir här vansinnigt förbryllad och man kan se hur han förtvivlat försöker komma på vad jag heter. det gör han inte.

så istället för att likt förste man till rakning välja lucy till kommittén så väljer chefen ett lite tyst: vi kanske ska vänta med det här till efter jullovet...

kollegan som tyckte det var en störtbra idé att nominera mig var förstås M.I.A.

snälla, snälla KAN jag inte få jobba på den här underbara skolan ett år till? snäääällla? de är ju så trevliga...

så var det då dags...

... att tagga ner litegrann. förra veckan var minst sagt hektisk, men nu känner jag lugnet lägga sig en aning. det gör tyvärr också tröttheten, men va fan?

vi börjar med after worken. inte så spännande som utlovats, men ändå. jag träffade min gamla klassföreståndare i baren och pratade med honom skitlänge. han är klart en inspirationskälla, även om jag tvivlar mer än nånsin på om jag borde fortsätta som lärare. kollega McDomerightnow var aningen på kanelen, men var ändå såklart fin att titta på. ja, titta. tydligen finns det även foton på FB, men det verkar ju rent livsfarligt... *leta leta leta*

sen kom invasionen. och det blev SÅ bra. det skålades och åts och dansades och sjöngs och skrattades. jag kunde inte ha önskat mig en bättre fest faktiskt. fast det blev förstås alldeles för mycket sprit över, förstår inte riktigt vad som hände där, vi måste börja bli gamla...?

men nu är det alltså slutkalasat för ett tag. dags att rikta in sig på jullovet istället. och flytt. och sovmorgnar.

the time is now

nu är det äntligen dags för Helgen. mat ska lagas, vänner ska anlända, vin ska drickas, mys ska förekomma och år ska fyllas.

men först ska det after workas. sehr spannend, ja.

tell ya all about it later...

dagen O

nä, dagen O var nog ingen höjdare. jag kommer snart kollapsa tror jag. i en liten hög av självömkande, hulkande koma. men jag är samtidigt lite imponerad av att jag har varit så effektiv de senaste dagarna. men förstår samtidigt inte de som alltid är såhär effektiva.

skulle behöva gråta lite tror jag. bara för att. kanske dags att trycka in Ömhetsbevis i videon...?

(ja, videon. går precis lika bra. så det så. ska bara flytta och packa upp den först.)

dagen T

dagen T bjöd på både det ena och det andra. å ena sidan jobbiga elever som var lite mindre jobbiga idag, nästan helt uthärdliga faktiskt. och mindre jobbiga elever som förfasades över att jag bara var vikarie och bara måste ju ha mig nästa år också. sen lunch med eye candy och tafatta försök till flört.

men det var bara jobbdagen. när jag nu går härifrån ska det fixas klocka, efterrätt och onyttiga luncher till resten av veckan. sen träning. SEN får jag ledigt.

dagen M

dagen M avklarad. lika jobbig som vanligt. jag är så trött på de här ungarna nu att jag vet inte vart jag ska ta vägen.

dagens bestod alltså av lååång jobbdag med diverse utbrott, massa pengar till bolaget, lass ut till päronen, diverse small talk, rusning tillbaka, kola-bakning och nu ett halvt glas vin senare - en timmes jobb.

men SEN är det minsann cityakuten. minsann.

week from hell?

en vecka kvar till trea-nolla. en sketen vecka. och den veckan kommer bli sjukt stressig. naturligtvis har jag väntat med det mesta av förberedelserna till sista minuten. men det hade ju inte varit jag annars...

jag är mest nervös för maten. och att folk ska tycka att de rest alldeles för långt för alldeles för lite kul. men jag kommer iaf att älska att ha alla mina vänner där. även om jag kommer vara ett vrak.

men först ska jag klara av veckan...

...

pirr i magen.




crap.

mamsen

tror förresten inte alls att mamma läser här. det hade hon ALDRIG kunnat hålla för sig själv så här länge.

däremot misstänker jag nu starkt hennes chef. hm.

tolkningsfråga

fick ett sms från Nya Bekantskapen. jag skulle väldigt gärna vilja höra någon annans tolkning av meddelandet. jag vet att ni (vi?) är många därute som anser att tjejer och killar har svårt att tolka varandra, därför tänker jag inte ens andas om hur jag tolkar detta sms. än.

(sms:et kommer som ett svar på mitt meddelande om hur jag slänger ut elever kors och tvärs från lektioner)

Det är rätt. Bara ge dom jävlarna.

Tänkte prata med dig på telefon

men jag ville inte ringa dig.

Istället har jag väntat på att du

skulle ringa. Det har du inte gjort

och då fick det vara så länge.

.

.

.

Nå? vad menar karln?

no good. no good at all.

nej, idag är ingen bra dag. trött som vanligt, men det börjar gå över i nåt annat än trötthet. inte bara i kroppen, men också i "själen". förutsatt att jag har en sån.

dagen började dessutom med att hela lägenheten luktade sopor och fastän jag låg kvar i sängen ända till åtta ville kroppen inte vakna.

jag vill inte vara här idag. de andra sitter och fikar (och pratar om kollega I's tragiska händelse) och jag vill inte vara med. jag passar inte in vid ett sånt samtal och jag har ingen önskan om att göra det heller.

hade gjort vad som helst för en fika med mina kollegor i mitt personalrum.

men snälla nån

jag sitter fast på jobbet. bokstavligt talat. det är tacken man får för att man stannar kvar och jobbar sent.

strax innan jag ska gå hör jag utanför min dörr hur kollega I bryter ihop inför kollega U, storgråter och förklarar att hennes man trillat ner för trappan och fått en skallskada, ligger medvetslös och de vet inte om han kommer vakna.

det är ju hur hemskt som helst. men grejen är att jag sitter fast på mitt rum. jag känner ju knappt kollega I och kan liksom inte gå ut och joina. det är dessutom uppenbart att de tror att de är ensamma.

så jag sitter här. och klockan tickar på. jag kan bara inte gå ut. det är ju lika illa vad jag än gör. men jag vill verkligen inte sitta här längre! jag måste ju åka och hämta grejer hos mor & far innan jag får middag dessutom.

crap crap crap CRAP!




ja, jag vet att jag är världens känslokallaste människa just nu...

gnissel gnissel

jaha. då sitter jag då här. 8 uppsatser kvar innan jag får åka hem. egentligen får jag ju åka hem om två minuter, för så står det på mitt arbetstidsschema. vilket jävla skitsnack det är då. det talar om exakt när jag SKALL vara här, men alla de timmar jag jobbar utöver det då? det får man minsann inte ett skit för.

jo, säger alla då. ni har ju LOV precis hela tiden. ja, tjena. du menar den veckan då vi alla sitter hemma och rättar den högen med inlämningar vi har sparat på oss under terminen?

jag är inte happy camper idag, that's for sure. jag vill bort härifrån. fan, jag sitter hellre i en korvmoj i vinslöv än tynar bort här.

eller nja, förresten. där tog jag nog i litegrann. kanske bättre med eslöv.

nu blev jag plötsligt ännu tröttare...

... men vad spelar det för roll? jag gör ju bara fel hur jag än gör.

jag hade ett så bra och sarkastiskt svar på tal, men jag tänker faktiskt inte skriva det. jag fyller ju trots allt 30 snart, måste ju börja agera min ålder nångång och det är ju faktiskt inte mitt fel att folk inte lyssnar på vad jag säger.



¡Basta!

tell me why I don't like Mondays...

osså var det då måndag igen. det är ju sjukt hur trött man kan vara. motivationen på topp. toppen av botten alltså. allt jag kan tänka på är när jag får åka hem igen. men det lär dröja, måste stanna kvar och rätta en massa så att jag sen FÅR ligga i soffan hela kvällen utan ångest.

har gjort en ny bekantskap. en nätkille. jag hade ju egentligen lovat mig själv att det skulle va slut med såna, men när det dyker upp en söt en så är det ju svårt att motstå... det där bekräftelsebehovet dyker upp och helt plötsligt är det väldigt härligt med nya sms och nåt att tänka på.

vet inte vart det ska ta vägen, så jag säger som jag alltid säger: vi får väl se vad som händer...