bättring

mina humörsvängningar är inte att leka med. upp & ner. ner & upp. tuppen gal i granens topp.

inte för att jag hoppade med glada steg ur sängen för det. snarare tvärtom. jag tror inte jag har varit i tid på jobbet sen nångång i september. det GÅR bara inte. min kropp vill inte lyda. den vill sova.

jag har träffat den där blinddejten nu. han är väldigt på. sms:ar, ringer, vill ses hela tiden. jag är inte lika entusiastisk. de två första träffarna var helt ok. promenad, fika, bio. han är trevlig. men var är pirret? har vi kul? har jag för stora förväntningar på stackarn? han är en helt vanlig, antagligen rätt så bra, kille. men jag vill ha mer. jag vill ha känslor. från min sida alltså. jag vill inte tycka det är jobbigt att han ringer och sms:ar stup i kvarten. det borde ju kännas fint.

vi har träffats tre gånger (på sex dagar) och han vill veta hur han ligger till. va fan ska jag svara på det?? jag känner inte karln.